...gå hem Ida

Som kvinna kan man inte tänka att dethär^ är något som inte kan hända 'mig'.
Påriktigt så kan det hända för vem som helst när som helst.

Det vet min mamma.

Heeeehehehe.

Den värsta väckningen någonsin.
På farsdagen ringer min pappa och väcker mig
för att meddela att fafa väntar på en ambulans och är påväg till sjukhus.
Ligger på golvet och kan inte komma upp för att famo orkar inte lyfta honom.

Usch.


Helvete.     

Lite trött på världsalltet för tillfället.

Idag är det onsdag. Bara onsdag. puuuuuuust.

På mårgonen när jar gick till bilen fick jag nog en överraskning.
Jag brukar älska överraskningar, men absolut inte överraskningar av denna sort.
Hade ett typ 2cm tjockt islager på fönstrena i bilen. Srapan kom fram första gången denna säsong.
Fy helvete endå!

I en iskall bil tog jag mig fram till jobbet.



Jag hade som plan att när jag slutat jobba för idag skulle jag komma hem och städa upp denhär svinstian där vi bor.

Om bra planerat är hälften gjort, så då är jag halvvägs på mitt uppdrag.

Det var meningen att dricka lite av vinet som blev över från veckoslutet (ett glas e faktiskt helt okej en vardags kväll ensam hemma) tillsammans med spaghettin.
Sen skulle jag tända ett ljus förstämningens skull.
Ett ljus bara.
Det blev visst några fler.




Visst blev det blev ganska mysigt.

Årets pumppa!


Myspys i ljus sken.

Stackarn trodde att jag hade något gott med mej.




Ibland glömmer man att man fortfarande är i Helsingfors.

Idag var jag på en öl med en vän jag inte sett på säkert ett halft år.
 Det är synd att tiden flyger iväg så fort att man inte fattar att man glömt bort någon. Inte glömt bort, det var fel ordval. Men tiden går så fort och mittiallt är det flera månader sen man talat med någon.

Skönaste var att märka att inget har förändrats.


Såhär ser det ut på min favorit krog i Helsingfors där vi var och avnjöt varsin Salitos.

Jag var hos min kompis igår med en del andra vänner. Där fanns också några mammor och diverse släktingar.
 Vi var alla där för en sak.
Förutom att umgås med en kall öl i högsta hugg, så var vårt mål att skåda olika sex leksaker!
Vi hade beställt en tant som skulle komma och föreläsa åt oss. Hon kom bärandes på två väskor som var så fulla med klurigheter att de såg ut att explodera.
I ungefär 40 minuter drog hon fram olika produkter ur sin magiska kappsäck och berättade till oss hur de skulle användas. Sedan fick vi alla se/känna/smaka på prylarna och vi fnittrade som småflickor.
Det var så sjukt roligt! Rekomenderar varmt för allihopa. :)

(weheartit.com)

Jag testade IsaDoras marmorerings/graffiti nagellack.
Det ser definitivt inte ut så som dom lovar i reklamerna.
Kanske det bara e jag som gör något fel.

En viss vänlig skäl meddelade när jag kom hem att han köpt björnbär. FYRA små lådor. Inte en som man brukar, utan fyra! Dom var nog bort smaskade på nolltid fastän vi försökte spara på dem. Det var så gott. Flera år sedan jag senast ätit björnbär.

Sen berättade han att han hade schoppat lite och att det fanns ett paket åt mig!


...och TADAA! Se vad jag fick! typ den tuffaste t-skjortan i världen eller nåt.

Jag älskar honom och skjortan och bären och allt :D
jag blir så bortskämd.

Min kära och urgamla TV apparat gemongår en lågsam och smärtfull död. :(

Två svampar.


En äcklig svamp.


monstret.






fina fina torkade rosor.

Det är ganska intressant att fundera tillbaka, hur såg mitt liv ut för ett år sedan på olika plan?

oktober 2010: Hade just flyttat hemmifrån. Ack den ljuva frihetskänslan, man kunde göra vadsomhels närsomhelst. Hade jobbat nu i några månader, men det kändes inte riktigt bra ennu. Körde omkring och träffade vänner flera gånger i veckan om inte varge dag. Singel liv.

oktober 2011: Bor i min andra bostad, i en ny stad. Samma jobb som förr. Rutinerat liv. Har stora planer, som faktiskt tycks bli verklighet (tro det eller ej!). Feber efter eget hus och hund. Träfar vänner kanske en gång i två veckor, det bara blir så. Överväger var tredje vecka att sälja bilen. Har underbar pojkvän.

Jag inser att jag skuttat in i ekorrhjulet som kallas ''vuxenliv''.
Kanske de endå blir helt okej till slut.

(weheartit.com)

Såhär röd är man då nuförtiden.
Just när jag fått fram min naturliga kopparblonda nyans på håret (efter mycket hårt arbete och ett par besök hos frisören).
Det är inget fel på den färgen.
 Men jag hade liksom 1000 olika nyanser och ränder i håret efter så mycket blekning. Blev trött på det råddet, gick till butiken och köpte hårfärgen.
Nu är man fast i den onda cirkeln igen.
Har färgat mitt hår en gång i en/två månader nu under 6år (oregelbundet färgande har skett sedan jag var 8år), men förra våren fick jag nog.
Så jag har inte färgat håret på nästan ett halft år.... förutom sen igår.
Känslorna är blandade mellan att man känner sig misslyckad och svag för frestelser, men o andra sidan är jag glad över min nya färg.

Så är man snäppet grannare rödhårig.


(älskar denhär bliden, såg den i nån tidning för ett par år sedan, hittade den denhär gången på weheartit.com)